Ett tufft beslut utan vinnare

Idag (torsdag) fortsätter vi debattera budgeten för 2008 i Kommunfullmäktige (här är mitt inledande inlägg i debatten om barn och utbildning, som det ungefär hölls). Men mest dramatiskt (och definitivt mest välbesökt) blir det klockan 15.30 då frågan om skolnedläggningar tas upp. Jag kommer själv inte att vara med om beslutet, av det enkla skälet att jag har ett tåg att passa och inte vill riskera att behöva resa mig och gå mitt i denna viktiga debatt (vilket skulle se nonchalant ut). Därför blir jag ersatt redan från början av denna punkt. Nåväl.

Många föräldrar har hört av sig och tyckt att vi ska ändra beslutet om att lägga ner Karlslund, Vasa och Öknaskolan. Jag tror inte att så kommer att ske – vi kommer sannolikt att följa det beslut som fattades i programnämnd Barn och Utbildning och acceptera det förslag som majoriteten (m, fp, kd, c, mp) föreslagit. Det blir förmodligen bara vänsterpartiet som röstar mot detta.

Men jag skriver ”tror”, ”sannolikt” och ”förmodligen”. Det beror på två saker. För det första har vi varit klara på att vi inte går med på beslutet om det inte sker en verklig satsning på de västra stadsdelarna. Och om inte majoriteten nu är tydliga med ett sådant beslut så ställer vi oss vid sidan av beslutet. För det andra har vi varit lika tydliga på att vi inte kommer att ställa oss bakom beslutet om inte hela majoriteten står enig. Majoriteten har drivit fram processen, lagt fram förslagen och drivit igenom beslutet – så varför ska vi ”rädda” ett beslut om inte ens majoriteten själva tror på det?

I sakfrågan har jag svarat föräldrarna ungefär så här:

  • Jag har all respekt för engagemanget för de skolor som föreslagits för nedläggning. Ingen politiker tycker att det är vare sig lätt eller lockande att lägga ner skolor.
  • Jag har inte haft anledning att ifrågasätta beräkningarna som visar att vi behöver minska antalet skollokaler i Örebro. Därför har vi bestämt oss för att vi som ett stort parti måste hantera denna fråga mer ansvarsfullt än den förra oppositionen gjorde. Med andra ord har vi låtit de styrande partierna (m, fp, kd, c, mp) genomföra sin ”medborgardialog” (trots att vi också tycker att det fanns mycket stora brister i denna – särskilt när det gäller förankringen av de konkreta förslagen och i sättet som politiker skjutit tjänstmännen framför sig) och presentera sina förslag. Det har funnits mycket diskussioner inom socialdemokraterna om vilka skolor som bör försvinna och vilka som bör vara kvar, men hur vi än vänder oss kvarstår faktum: någon skola måste bort.
  • Jag är säker på att det finns brister i underlagen (även om jag inte jobbat så mycket med frågan). Men likväl kvarstår fakta: vi betalar idag alltför mycket för skollokaler avpassade för fler elever än vi har i skolorna på väster. Jag har heller inte sett något underlag som talar för att någon annan skola är mer lämplig att lägga ner än de tre föreslagna.
  • När det gäller friskolor så spelar det egentligen ingen roll vad kommunpolitiker tycker om friskolor: om skolan får klartecken av skolverket är det bara för dem att köra igång. Om detta kan vi tycka vad vi vill. Om nedläggningarna skulle leda till att ytterligare friskolor startas är det självklart inte bra, det skulle ju göra att frågan om minskning av elevplatser måste återkomma igen. Men å andra sidan innebär dagens situation att vi betalar stora summor för lokaler som inte används optimalt och det är också en orimlig situation.
  • Jag förstår att det inte just nu är läge att bjuda in till framtida dialoger, men det är viktigt att så många som möjligt även framöver deltar i skoldebatten. Vi socialdemokrater kommer förhoppningsvis att vara en del av kommunledningen efter 2010 och har inlett ett brett rådslagsarbete kring skolan för att bli bättre på att formulera svar på morgondagens frågor om skola och utbildning, för vi inser självklart att vi har mycket att förbättra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *